Även om filmerna som visas oftast är nya så är ett besök på Borrby bio alltid en resa lite grann tillbaka i tiden. På Alla helgons dag blev den upplevelsen ännu tydligare när den svartvita Gasljus från 1944 lyste upp bioduken.
Nästan på dagen 80 år efter den svenska premiären den 30 oktober 1944 kom Gasljus tillbaka till Borrby bio som en hyllning till filmkonsten och ett cineastiskt inslag i arrangemanget Österlen lyser. Det var i högsta grad uppskattat. Filmklassikern – precis som många av de nyare filmer som annars visas på bion – drog ett nästan fullt hus.
Gasljus med Charles Boyer och Ingrid Bergman på Borrby bio 80 år efter den svenska premiären 1944.
Det var tydligt att många i publiken kom för att återuppleva en filmhändelse de varit med om i sin ungdom, kanske redan när filmen första gången visades på svensk tv på 1960-talet. Att Ingrid Bergman vann en Oscar för sin rollprestationen är fortfarande fullt förståeligt liksom att filmen i sig ännu idag hyllas av kritikerna. 2024 års publik på bion gav sitt erkännande både till filmen och själva visningen med hjärtliga applåder.
I eftersnacket i foajén var det flera som noterade filmens ständiga aktualitet och att den gett upphov till det fortfarande användbara begreppet “gaslighting”, som dök upp på Språkrådets nyordslista så sent som 2021. Den som gaslightar någon förvränger eller utelämnar information för att få den utsatta personen att tvivla på sig själv och istället förlita sig på manipulatörens omdöme. Det är själva temat i Gasljus.
Filmklassiker på Borrby bio under Österlen lyser – och som vanligt vid högtidliga tillfällen både bus och godis i eventgruppens regi.
Tack vare arrangörsbidrag från Österlen lyser och deras huvudsponsorer Sparbanken Skåne och Sparbanksstiftelsen Färs & Frosta kunde Borrby bio visa filmen gratis för sin filmälskande publik. Den som vill se filmen igen kan leta upp den på någon av de kanaler där filmer streamas. Ett sevärt tips är också Stig Björkmans dokumentär Jag är Ingrid (kom 2015 och har visats på Borrby bio). Filmen finns på Tv4Play.
På Borrby Bio fortsätter vi glädja oss åt att vår filmälskande publik gillar det vi gör och kommer i allt större antal. Det visar sig på många sätt, inte minst i att antalet utsålda föreställningar fortsätter att öka.
Eftersom vi gillar att fira trevliga saker tillsammans med publiken uppmärksammade vi att vi i månadsskiftet september-oktober passerade 16.000 sålda biljetter sedan övergången till vårt nuvarande digitala system i slutet av pandemin 2021. Bokning och betalning i förväg har underlättat mycket för vår ideellt arbetande bioförening samtidigt som besökarna kan boka i lugn och ro och veta att de har sina biljetter.
Lena Gudmundsson firad för sitt köp av biljett nummer 16.000.
Mycket att fira med andra ord. Det gjorde vi i samband med den sjätte och nästan fullsatta visningen av “Den sista resan”, Sveriges genom tiderna mest sedda dokumentärfilm, onsdagen den 9 oktober. Två fribiljetter och en fin bukett blommor delades ut till Lena Gudmundsson från Borrby. Det var hon som köpte biljett nummer 16.000. Grattis!
Det kan säkert bli mer att fira framöver. De besöksproblem som många biografer tyvärr fortsätter att uppleva känner vi lyckligtvis inte av i Borrby. Men så jobbar vi också hårt för att visa vår publik att vi bryr oss om den och tackar för att kärleken verkar vara besvarad.
Ännu en gång har Borrby Bio haft äran att vara premiärbiograf. Med röd matta, levande musik, bubbel i pappmuggar och en nästan fullsatt salong kom Drömmarnas hus i Malmö till Borrby med tre nyproducerade stumfilmer fredagen den 20 september.
I filmerna agerar personer från dagliga verksamheter i Malmö, Simrishamn och Sjöbo. Tillsammans med professionella filmteam har de skapat egna och högst unika berättelser. Allt detta inom ramen för Arvfondsprojektet ”Hör mig”, som drivs av Drömmarnas hus.
Filmerna visades till specialkomponerad musik av musiker från Musikhögskolan i Malmö under ledning av kapellmästaren och slagverkaren Lars Ljungberg. Orkestern bestod i övrigt av violinisterna Hedda Heiskanen och Jessica Strid, altviolinisten Inga Zeppezauer, cellisten Johanna Hydén Lander och pianisten Adam Hesselbom.
– Ett av målen med projektet har varit att hitta ett sätt arbeta utvecklande med stumfilmsproduktion och personer med funktionsvariation, berättade projektledaren Ann-Marie Erixon, som också var filmkvällens konferencier.
Precis som vid internationella filmpremiärer var det röd matta och mingelbuffé före filmvisningen, i det här fallet på gräsmattan utanför bion.
Drömmarnas hus har en mer än 30-årig historia bakom sig och har verkat under det nuvarande namnet sedan år 2000. Verksamheten drivs i form av en ekonomisk förening med stöd av bidrag och sponsring. De har fått flera fina utmärkelser, bland annat Kunskapspriset.
När de flesta som blir pensionärer varvar ner gav sig Kai Holmgren, nu 94, på en ny karriär. Studier i byggnadsarkeologi och antikens historia ledde till att han som doktorand kunde använda sina tidigare kunskaper på dataområdet och vara med att skapa ett revolutionerande 3D-system för byggnadsarkeologi.
Inför en fullsatt salong på Borrby bio premiärvisades en dokumentärfilm om hans liv från universitetsstudierna i matematik i Lund, utvecklandet av datorsystem för varvsbranschen och över till arkeologin. Visningen var lämpligt nog förlagd till 2024 års upplaga av Arkeologidagen. Och fullsatt bio innebär att 120 personer såg filmen.
Före filmvisningen gjorde Kai Holmgren en presentation av de sex lokala fornminnen från neolitikum och bronsåldern som han ägnat de senaste 14 åren åt att restaurera och dokumentera.
Efter visningen av filmen fick publiken ställa frågor till Kai Holmgren, exempelvis om vem som tar över fornminnesvården efter honom. Kai svarade genom att försiktigt peka på sin son…
Filmen, med titeln ”Kai och 6000 år på Österlens Bornholmskust”, togs emot med rungande applåder av publiken. Efter filmvisningen valde ett 20-tal personer att följa med honom på en rundvandring kring två av fornminnena – gånggriften i Ramshög och gravfältet vid Lunnabjär. De som vill läsa mer Kai Holmgrens fornminnesprojekt och dess fynd kan göra det på kaiskust.se.
Det var utsålt och det var känslor, kunskap, skratt, allvar och värme (både inne och ute) på premiären av Borrby Kulturdagar helgen 20-21 juli. Under två dagar fick publiken möta författare och deras böcker, och filmare och deras filmer. Båda dagarna avslutades med utdelning av Badarpriset, på Bokdagen till författaren Björn Ranelid och på Filmdagen till regissören Jan Troell.
Susana Popova introducerade och intervjuade alla författarna på Bokdagen. Först ut var Björn Ranelid som beskrev sina tankar bakom hans senaste bok ”Låt solen lysa över alla barn”.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp berättade om uppmärksammade attentat utifrån hans bok ”Från terrorns frontlinjer” och kommenterade även aktuella händelser och hotbilder.
Konstnären och illustratören Owe Gustafson hade med sig sin kärnfulla, roliga och tänkvärda bok “Blädderex” (utgiven i endast 300 exemplar) och läste några av bokens korta, elegant illustrerade texter.
Anita Goldman anknöt till en av fjolårets mest sedda filmer, “Oppenheimer”, när hon med hjälp av sin bok ”Om jag så måste resa till Los Alamos” tog åhörarna tillbaka till platsen och tiden för filmens verklighetsbakgrund.
Professorn i statsvetenskap, Johan Tralau, hade två böcker att tala om, ”Myten om tidens början” – från hans forskningsområde – och deckaren ”Höken sjunger om död” – från hans ”fritidsförfattande”.
Filmdagen inleddes med ett samtal mellan filmaren Thomas Nordanstad från Borrby och regissören Jan Troell, som sedan visade drygt en timme av sin kommande självbiografiska film ”Det var en gång ett nu”. Framför dem på bordet väntar statyetten “Badarpriset”, som Jan fick ta emot när Filmdagen avrundades (bilden nedan).
Thomas Nordanstad (i blå skjorta) visade material från sin kommande långfilm “Den långa melodien”, som beräknas få premiär nästa år. Efter visningen intervjuade filmkritikern Camilla Larsson både Thomas och närvarande skådespelare och filmare i projektet.
“Badarpriset” instiftades efter en idé av bokhandlaren Peter Bodén sedan konstnären Owe Gustafson skapat en rosa elefant till Peters trädgård vid Antikvariat Hundörat i Borrby. Owe gjorde sedan förlagan till statyetten som i år delades ut för sjunde gången. Med statyetten följer en lika unik elefantorder i rosa band.
De finaste utmärkelserna på årets Oscarsgala gick till de väntade mottagarna. Juryn kunde lika gärna ha frågat biopubliken i Borrby. Redan innan galan hade Borrby bios mest flitiga besökare röstat fram exakt samma lista.
Vid Oscarsgalan i Hollywood natten till måndagen tävlade tio filmer om att utses till Årets bästa film. Av dessa har nio kommit till Sverige och samtliga hade fångats in av Borrby bios programsättare det senaste halvåret.
– Därför tyckte vi att det var en spännande idé att låta vår publik välja ut sina egna favoriter bland de nominerade filmerna i en webbomröstning. Samtidigt fick vi möjlighet att inrätta Borrby bios publikpris – kanske det enda i världen där publiken och inte filmbranschen hyllas, säger Lars Fredell i Borrby bioförening.
Borrby bios publikomröstning Åtta filmer, fyra kvinnliga och tre manliga skådespelare samt fyra regissörer fanns på nomineringslistan i Borrby bios omröstning. Det gick att göra ett val i varje kategori. Den som prickat in alla fyra vinnarna i bions omröstning nominerades till publikpriset.
Priset presenterades före visningen av den nionde filmen, “The Zone of interest” (Oscar för bästa utländska film) ett par timmar innan Oscarsgalan drog igång sent på söndagskvällen svensk tid.
Vinnaren av Borrby bios publikpris 2024, Malin Rudin Saunders , med statyett och blommor i den mer än 100 år gamla bions foajé.
Trogen besökare vann första publikpriset Bland dem som lagt sina röster på samtliga lokala vinnare i de fyra kategorier som ingick i omröstningen utsågs Malin Rudin Saunders, Borrbybo och mångårig besökare på bion, till mottagare av den fina statyetten “Borrby bios publikpris 2024”.
– Jag ser mycket film här i Borrby och hade förstås sett alla de filmer som var med i mitt röstningsbidrag, sa hon när hon precis har tagit emot Borrbys ”Oscar” på söndagskvällen.
Så här röstade Borrby bios publik
Åtta filmer, fyra kvinnliga och tre manliga skådespelare samt fyra regissörer fanns på nomineringslistorna i Borrby bios publikomröstning. Så här gick det, med andelen röster i procent. På Oscarsgalan var vinnarna (fetmarkerade) exakt desamma.
Bästa film Oppenheimer – 23,2 % Killers of the Flower Moon – 18,6 % Poor Things – 16,3 % The Holdovers – 14,0 % Fritt fall – 9,3 Maestro – 9,3 % Past Lives – 7,0 % Barbie – 2,3 %
Bäst kvinnliga huvudrollsinnehavare Emma Stone i Poor Things – 39,5 % Lily Gladstone i Killers of the Flower moon – 25,6 % Sandra Hüller i Fritt fall – 20,9 % Carey Mulligan i Maestro – 14,0 %
Bästa manliga huvudrollsinnehavare Cillian Murphy i Oppenheimer – 47,5 % Paul Giamatti i The Holdovers – 27,5 % Bradley Cooper i Maestro – 25,0 %
Bästa regi Christopher Nolan för Oppenheimer – 40,5 % Martin Scorsese för Killers of the Flower moon – 23,8 % Yorgos Lanthimos för Poor Things – 19,0 % Justine Triet för Fritt fall – 16,7 %
2023 blev det bästa publikåret på många år för Borrby bio, som är en av landets äldsta biografer med bioverksamhet i samma salong i mer än 100 år. Antalet sålda biljetter ökade med hela 30 procent. I hela landet ökade biobesöken med 9 procent.
– Vi har många trogna besökare, men under 2023 hade vi också glädjen att välkomna en hel del nya filmälskare, säger Marie Björs, ordförande i Borrby biografförening.
Utsålt på en av tre föreställningar Borrby bio visar film hela året, Under 2023 var den genomsnittliga beläggningen 69 procent jämfört med 55 procent året innan. Var tredje föreställning var utsåld till sista plats
– Flest fulla salonger har vi under sommarmånaderna, när sommargäster och turister gör att publikunderlaget ökar rejält. Publiken gillar att de smidigt kan ta sig till bion och se aktuella filmer till humana biljettpriser i en unik miljö, säger Marie Björs.
Både brett och smalt på programmet På repertoaren 2023 fanns nio av de tio filmer som placerade sig på topplistan över de mest sedda filmerna i landet. Publiktillströmningen var även bättre än tidigare år både på dokumentärer och s k smalare filmer.
Under året visade bion flera av årets Oscars-nominerade filmer: Fritt fall, Barbie, Killers of the flower moon, Past lives och förstås Oppenheimer. Dessutom finns tre titlar som är nominerade i klassen bästa film med i det aktuella programmet, nämligen Poor Things, Maestro och The holdovers. Alla Oscars-nomineringarna hittar du här »
Filmer för den unga publiken – Det var dessutom mycket glädjande att matinéfilmerna fyllde salongen som aldrig förr. Vi ser det som ett gott tecken inför framtiden, eftersom de unga är de som ska vara kommande decenniers biobesökare.
– Vi har nyligen startat projekt i samarbete med förskolor, skolor och ungdomsgårdar med sikte just på den unga publiken. Bland annat kommer vi att ordna en festival i sommar på temat Ung film på Österlen. Flera ungdomar är redan igång med att spela in filmer med teknik de redan kan – sina mobilkameror, berättar Marie Björs.
Publikens biotopplista i Borrby 2023 * Oppenheimer Indiana Jones and the Dial of Destiny Folk och rövare i Kamomilla stad Barbie Andra akten Mission: Impossible – Dead Reckoning Killers of the Flower Moon Paw Patrol Vermeer på Rijksmuseum Super Mario Bros. Johan Glans sommarshow Somliga går med trasiga skor The Banshees of Inisherin Wonka */ Alla dessa hade en eller flera utsålda visningar
Vilken afton det blev. 10 grader kallt ute, men inne i salongen spreds en härlig värme när Borrby Bio firade Maria Callas 100-åriga födelsedag med hennes bejublade konsert från Parisoperan 1958 i renoverad version till både bild och ljud.
Med välkomstbubbel (tack, Karl Fredrik) och läcker tryffel (tack, Trendigt gott) i foajén sken publiken upp redan när de kom innanför dörrarna. Det blev inte färre leenden när föreställningen började och Maria Callas inledde med sin signaturroll, Normas ”Casta diva”.
Efter ”Miserere”-scenen från Verdis Trubaduren lättade hon upp stämningen med ”Una voce poco fa” från Barberaren i Sevilla. Höjdpunkten på kvällen var den andra halvan av den 90 minuter långa filmen med en fullt iscensatt andraakt av Tosca med den stora arian ”Vissi d’arte”.
Salongen var dekorerad med födelsedagsballonger, en fantastisk blombukett (tack igen, Karl Fredrik) och förstås ett porträtt av kvällens huvudperson. När belysningen i salongen tändes igen efter föreställningen lottades blombuketten ut bland besökarna och hemfördes av en extra glad person i publiken.
Bildextra från jubelkvällen
Guldballonger mötte publiken i foajén.Alkoholfritt bubbel serverades vid ankomsten.Jubilaren inom glas, ram och festlig belysning.Johanna Norderyd vann födelsedagsbuketten.
På Borrby Bio kan du köpa sommarens hetaste t-shirt med budskapet att det är på bio man ser film på riktigt – precis som vår publik älskar att göra och som vi på bion älskar publiken för. Tröjan finns i storlekarna M – L – XL – 2XL och kostar 200 kronor. Den går bara att köpa på bion i samband med våra filmvisningar. Upplagan är begränsad för att vi vill att den ska vara lite extra exklusiv.
Wilhelm Montan, Vidde Åkesson och hela deras klass på Borrby skola tog hem segern i 2023 års upplaga av “Vi i femman” efter en gastkramande final mot Malmaskolan från Uppsala och Tillbergaskolan från Västerås. Allt firades med skolkamrater och släktingar som följde tv-sändningen i en nästan fullsatt salong på Borrby Bio.
Fint samarbete, god gemenskap och bra lärare. Så kan man sammanfatta beskrivningarna av segerreceptet som “avslöjades” under konfettiregnet och champisbubblandet när ungdomarna hyllades på scenen efter tv-sändningen.
Borrby Bio fick möjlighet att visa finalen tack vare ett specialtillstånd från Sveriges Television. Bion och SVT var helt överens om att klassen självklart skulle få se sändningen i storformat tillsammans med syskon, mammor, pappor och andra släktingar.
Nu var det ju så att klassen och några av föräldrarna visste hur finalen skulle sluta, eftersom den spelades in veckan före sändningen på Kristi himmelsfärdsdag. Men ingen hade yppat ett ord om utgången, vilket gjorde att de flesta i publiken satt på helspänn ända tills slutresultatet var klart.
Trots en klar ledning inför avslutningen kunde Wilhelm och Vidde mycket väl förlora matchen i den sista och avgörande frågan som var värd upp till tio poäng. De kvarvarande motståndarna från Malmaskolan chansade genom att svara på tiopoängsnivån, Borrby avvaktade till en lägre nivå – och båda lagen missade det rätta svaret. Resultatet 36-25 till Borrby höll därmed tiden ut.
När segern var klar och programmet slut vidtog firande i biosalongen med hela klassen på scenen och läraren Oscar Lundberg, som inte bara var stolt utan också extra glad över att kunna konstatera att skolor på landsbygden kan hävda sig bra mot storstadens lärosäten.
Sedan var det guldhattarna på, champis i glasen, glass till alla, konfettismällare i luften och segerintervjuer med Radio Kristianstad, Ystads Allehanda och Österlenmagasinet. Firandet fortsätter hela nästa vecka, delvis med inslag som klassens lärare Oscar Lundgren höll hemligt.
Först tävling på tv och i radio och sedan intervju med Radio Kristianstad på trappan till Borrby Bio.
Söndagen den 4 december 2022 är numera ett minnesrikt datum i Borrby Bios historia. Det var nämligen då det unika stumfilmspianot efter nästan 100 år på annat håll ackompanjerade film inför publik igen.
Bioföreningen tog tillfället med byns julmarknad i akt för att återinviga pianot, som tillverkades i Malmö 1898 och var i tjänst på Borrby Bio till 1924. Sedan dess har vandrat runt på olika privatadresser i Skåne, men hela tiden i samma släkt. Mer om pianots historia finns i en särskild artikel längre ner på den här sidan.
Gustaf Brandt har spelat på många pianon under sin karriär men aldrig tidigare till en stumfilm. “En häftig upplevelse”, tyckte både han och publiken.
Två föreställningar och nostalgifika Bion gav två föreställningar av den knappt 30 minuter långa filmen “Chaplin på rullskridskor” från 1916, således gjord ett år innan bion i Borrby startades. Till båda visningarna trakterade den mångkunnige pianisten Gustaf Brandt pianot.
Att pianot hade svårt att hålla den färska stämningen märkte förstås pianisten – och anpassade sitt spel till filmen efter det. Publiken i salongen torde knappt ha anat en enda svajande ton och om i så fall bara som en del av den musikdramaturgiska improvisationen.
När det skrattades under filmen var det åt Charlie Chaplin och hans medaktörer på filmduken och när det applåderades och visslades efter filmen var det för Gustaf Brandts insatser vid pianotangenterna – och lite också för det goda nostalgifikat i pausen.Mellan filmvisningarna bjöd bions foajépersonal besökarna på kaffe med god nostalgikaka på ett recept som var lika gammalt som eftermiddagens film. Det bidrog ytterligare till både trogna och helt nya besökares uppskattning av det faktum att bion i Borrby varit med ända sedan stumfilmens glansdagar – och att pianot fortfarande fungerar, även om ljudet till filmerna i den nutida repertoaren når publiken via ett Dolby-baserat flerhögtalarsystem.
Stora bilden: Stumfilmspianot har hittat tillbaka till Borrby Bio tack vare bioföreningens Doris Olsson, vars farmor fick pianot 1898. Vid nypremiären 2022 var det pianisten Gustaf Brandt som spelade på det.
När restriktionerna togs bort strömmade publiken tillbaka till Borrby Bio. Dessutom kommer många nya besökare – sannolikt för att bion fortsätter visa bra, ny film från hela världen.
– Vi har haft full salong på var tredje föreställning och bra publiksnitt ända sedan början av det här året, säger Annika Westergren, ordförande i Borrby biografförening.
Första veckan i oktober 2022 genomförde bioföreningen en publikundersökning riktad just till nya besökare och mer exakt då till dem som köpt biljetter mellan 1 juli och 30 september. Hälften av de svarande har fast hemort utanför Österlen.
Högt betyg från publiken På en betygsskala från ett till fem gav 74 procent en femma i betyg. Övriga 26 procent landade på treor och fyror när de skulle betygsätta sin upplevelse av besöket på bion. ”Högsta betyg för filmval, personal och miljö”, stod det i en av många positiva kommentarer.
– Vi lägger stor vikt vid att publiken ska känna sig välkommen och väl omhändertagen när de kommer till oss. Det tycker jag att vi lyckas med – och nu har vi också fått publikens bekräftelse på att vi gör bra saker både när vi väljer filmer och när vi har våra besökare i salongen, säger Annika Westergren.
På bio i Borrby – men inte hemma Eftersom undersökningen även omfattar publik på den populära Sommarbion, som har många sommarboende besökare, ställdes en särskild fråga till dem. Den löd ”Hur ofta går du på bio på din hemort?” Det visar sig då att många är flitiga biobesökare året om, men en av fem uppger att de aldrig går på bio hemma.
– Publiken gillar det faktum att de smidigt kan ta sig till bion och se aktuella filmer till humana biljettpriser i en trevlig miljö. Att nästan 20 procent av vår sommarboende publik uppger att de aldrig går på bio på sin hemort talar sitt tydliga språk, menar Annika Westergren.
Svenska premiärer och bra recensioner Undersökningen hade också en fråga om vad publiken vill se på bion. Tre av fyra markerade alternativen ”Nya filmer i direkt anslutning till svensk premiär” och ”Filmer med högt betyg hos recensenterna”. Svenska respektive utländska filmer delade ungefär lika på önskemålen.
På repertoaren dominerar dock de utländska produktionerna – i år liksom tidigare år. Den främsta förklaringen är att det helt enkelt görs mer film i alla länder utanför Sverige än det görs här hemma.
– Vi har kunnat visa flera filmer – både svenska och utländska – på det svenska premiärdatumet i år och det uppskattas av publiken. Det är populärt att kunna se en ny film i Borrby samtidigt som den går upp i storstäderna, säger Annika Westergren.
Stort geografiskt upptagningsområde Underlaget till publikundersökningen visar att bion har ett stort geografiskt upptagningsområde. Även om nästan en tredjedel av besökarna har Borrby som hemort kommer publiken från ytterligare ett 60-tal orter. Tonvikten ligger på Simrishamn och de närliggande byarna Skillinge, Löderup och Hammenhög.
Stort tack till alla som besvarade enkäten – och till alla er andra som gillar Borrby Bio.
Stumfilmspianot är tillbaka på Borrby Bio. Dess resa dit är lika fylld av drama som en rafflande film. Och Ingen kan berätta mer om pianots irrfärder än bioföreningens Doris Olsson. Pianot har nämligen tillhört hennes släkt sedan slutet av 1800-talet.
Berättelsen börjar 1898 hos Doris farmor Ester Andersson, som då var 12 år. Ester växte upp hos sin morbror Mårten Andersson och hans hustru Elsa på deras gård en bit söder om Löderups kyrka.
– Pianon fanns verkligen inte i var mans hem, inte på den tiden heller. Men Esters styvföräldrar tog uppenbarligen väl hand om henne och eftersom Ester var intresserad av musik bestämde de sig för att köpa ett piano från Ingeborg Löwegrens Piano-Magasin i Malmö åt henne, berättar Doris Olsson.
Med tåg och häst och vagn till gården När det var dags för leverans lastades pianot på ett tåg i Malmö för vidare transport till Löderup, den närmaste järnvägsstationen på den tiden.
– Makarna Anderssons dräng Alfred hämtade pianot på stationen i Löderup och körde det med häst och vagn hem till gården. Nu hade min farmor sitt fina svarta och blanka piano.
1912 gifte sig Ester Andersson med charkuteristen August Lundström, Doris blivande farfar.
– Min farmor och farfar byggde ett hus på Kyhlsvägen 1 i Borrby, alldeles intill järnvägsstationen. Där drev de bland annat en köttaffär och i det nya hemmet fanns förstås också plats för pianot.
Borrby Bio startade på stumfilmens tid 1917 fick den expansiva orten Borrby sin biograf, en av de tidigaste i landet. På den fina bion visades den tidens filmer, som förstås var utan ljud. Alltså behövdes ett piano.
”Chaplins pojke” var Charlie Chaplins första långfilm. När den kom 1921 var den sannolikt också en av filmerna på Borrby Bios repertoar – till musik på Ester Lundströms stumfilmspiano. Bild: Nonstop Entertainment
– Farmor lånade helt enkelt ut sitt piano till biografen och där blev det kvar till 1924, när farmor och farfar flyttade både hem och köttaffär till Skillinge. Då fick pianot följa med och en ny epok i farmors musikliv tog vid.
– I Skillinge hade farmor flera musikintresserade bekanta. En av dem var Josefa Ekström som också spelade piano. De brukade träffas och turas om vid pianot. Det sägs att Josefas favoritstycke var ”Jungfruns bön”, medan farmor gärna spelade ”Svunnen lycka”.
1968 dog både farmor Ester och farfar August med några månaders mellanrum. Pianot ärvdes av Doris syster, men i samband med en flytt överlät hon det till hennes och Doris moster i Gårdstånga en bit norr om Lund. Mosterns man renoverade det nu ganska ålderstigna och flyttningsklena pianot med varsam hand.
Kusin med lång musikkarriär Under tiden i Gårdstånga började även Doris kusin Hasse sin musikkarriär med att lära sig spela på farmorspianot. Hasse, som numera heter Gottlander i efternamn, är den ene av två medlemmar i duon Skånska visor.
– I samband med att morbrodern i Gårdstånga blev änkeman och skulle flytta till Eslöv ville han inte ta med sig pianot. Beskedet spreds inom släkten och min mor, Elsa Lundström, såg då till att det kom tillbaka till Borrby, men inte till hennes bostad på Kyhlsvägen 21, berättar Doris.
– Istället lovade vår son Fredrik att ta hand om det, men eftersom han inte hade plats för det i sin lägenhet magasinerade han det hos en kompis. Där har det nu stått några år tills vi gemensamt kom fram till att det har en bättre plats och att den finns på Borrby Bio.
Doris Olsson har spelat många gånger på farmors gamla piano och tycker att det fortfarande har en ton som passar bra i en biosalong.
Doris son har option på pianot Så 100 år efter att det användes för att ackompanjera stumfilmerna i Borrby är pianot tillbaka där det under några år hörde hemma. Men även nu bara på lån. Fredrik har första tjing på att ta hand om det när han får plats med det – och känner att det även fysiskt ska återbördas till släkten igen.
– En dröm är förstås att vi skulle kunna ordna en stumfilmskväll på bion och låta pianot skapa den stämning som en gång hörde filmupplevelsen till. Vi får se, säger Doris Olsson och spelar en tidstypisk strof på pianot.
Pianot som kom till gården utanför Löderup 1898 har fortfarande en helt intakt märkning från leverantören i Malmö.
